Det brukar faktiskt oftast vara helt OK att festa med E. Ibland blir det till och med underbart och oförglömligt. Ibland stannar det vid helt OK, men när jag tänker efter blir det faktiskt oftast helt oförglömligt.

I helgen hände dock något som jag inte trodde att jag skulle behöva vara med om. Det som hände var att E var rent ut sagt dumihuvudet. Visst, jag hade säkert tyckt att hon var helt normal om det inte vore för att jag redan hade spenderat nästan en timme på krogtoan för att bereda plats åt en kebabrulle och en rejäl omgång willys-nudlar. Dock försvann min matlust ganska snabbt, när vi kom hem till my place vid tretiden och E korkar upp en vinflaska och skriker i köket: Upp till bevis, är du man eller mus? Man eller mus, J? Man eller mus?

Ja, jag brukar alltid se mig som en man.  Iallafall en manlig kvinna. Eller iallafall en ganska grov och tålig kvinna. Men denna kväll fick jag faktiskt ge mig vika, jag kände mig som en mus. Jag nosade runt lite med min musnos och fann att det inte skulle bli mat på många timmar. Sen somnade jag på köksbordet.


/ J.